VYKORT BERÄTTAR-VANDRING I VÅRA FÖDELSEBYAR NÄSVIKEN OCH ROLFSTA

 

Näsviken var från början namnet på järnvägsstationen, nu beteckning för den tätort som finns där vilket innefattar Byberg, Hamre, Böle och Veda.

 

Logon-Kartan som du klickade in dig på är ritad av Sigurd Melin Veda, Näsviken och han har tacksamt gett oss lov att använda den, tack Sigurd. 

Dessa kort berättar om Näsviken och de boende där så som vi idag kommer ihåg det.

Här i denna lilla by fanns många matvaruaffärer och diversehandlare, cafeer, bagare, slaktare, skomakare, reparationsverkstäder, kvarnar, mm, mm. Några av dessa ska vi titta lite närmare på.

 

Vi startar vid konsum i Byberg (konsum byggdes vid den gård som syns på bilden) med nedanståenda historia.

 

 

BYBERG

År 1941-10-10 öppnas konsum butiken i Byberg mitt uppe i brinnande krig och blir därmed Näsvikens Handelsförenings sjätte butik. Butikschef var bla. Gösta Olsson "Perorsas Gösta" från Övernäs om han var den första vet jag inte men han arbetade där omkring 1944, springpojke var Berndth Sjöström.

Vid en brand i butiken Byberg, där det mesta förstördes av brand och vatten, fick så en tillfällig butik anordnas på andra sidan riksväg 84 nämligen i en fastighet tillhörande Johan Högström vid den fastigheten fanns då tre gårdar en som beboddes av ägaren , en annan av skomakaren Bergman och den tredje var tom, den hyrdes då av Näsvikens Koopertiva förening u.p.a. som filial i Byberg, tills rätta butiken blivit reparerad och klar för sitt ändamål. Gösta som hade sin bostad ovanför butiken hade ej påträffats men det uppdagades nästa dag, som tur var, att Gösta Olsson varit hemma hos sina föräldrar i Övernäs (på kullen där det i dag är pensionärslägenheter) och sovit över där.

Butiken flyttade senare till före detta Sundbergs och där var affären kvar tills den lades ner 1969-04-01. Då hade man redan i oktober 1957 gått ut med en skrivelse till medlemmarna om den ansträngda ekonomiska situationen, man beslutade dock att butiken skulle fortsätta under en tid med att hålla deltidsöppet tills vidare. Att detta skulle pågå ända till 1969 var det ingen som trodde. Men tack vare ett bra arbete av personalen med skötsel, varuvård, och begränsat sortiment så överlevde butiken i 12 år till, butikschef Alma Sundell var en stor bidragande orsak till detta.

Jag själv arbetade här som vikarie, när Alma var sjuk en längre tid, årtalen har jag tyvärr glömt men det bör varit vid 1958-60. Ingrid arbetade också som ställförträdande butikschef i Byberg då Alma var ledig.

 

Konsumfilial låg i före detta Sundbergs. Skomakare fanns det också i Byberg Jonas Nordin var skomakare i Byberg född 1857-01-16 verksam på 1900-talets början, en Bergman var också skomakare i Byberg. Där fanns det också 2-3 privata hökare vi hade också Kerstes i Hillsta mellan Anners-Larsas (Jordbruksbanken) och Ystegårn.

 

LÄS: BYBERG EN FILIAL TILL KONSUM NÄSVIKEN EN BERÄTTELS AV BERNDT SJÖSTRÖM. KLICKA HÄR!

 

 

Nu börjar vi gå från konsum Byberg mot Näsviken och på höger sida från Byberg sett har vi Sjöströms och lite efter det går det en liten väg efter skogen. Vi följer den lilla vägen efter skogen, här bodde Alma Sundell som var den duktiga kvinnan på konsum i Byberg.

Här bodde också Henry "Pinnen" Jonsson, som jag gick i skolan med, längre ner mot Näsviken fanns också en skolkamrater Birgit Malmqvist.

 

 

I Byberg hade vi också Näsvikens Handelsträdgård, Edvin och Märta Andersson med dotter Kerstin Andersson, som jag också gick i skolan med.

 

På nästa kort ser man att vägen från Byberg kommer fram förbi Harry och Frida Jonssons, Snälls.

 

 

 

 

KLICKA PÅ HALVARSSON LOGGAN  så kan du se vad tex. 1 kilo köttfärs kostade för Ca: 80 år sedan 1934 närmare bestämt.

 

 

Maffe Halvarssons slakteri och affär i Byberg de öppnade sedan filial (senare Frimodigs bageri) vid Rune Svahns Herrekiperingsaffär och Svahns Kiosk ovanför Ischockeybanan Halvarsson hade också en varubuss, här fanns ännu en skolkamrat Börje Manfredsson.

Enligt boken, vems är bilen av årgång 1926 hade Slaktare E M Halvarsson Näsviken en Ford X 320 registrerad.

 

Man ser också det hus som Birgitta Fagerström bodde i.

Vi kommer sedan till brädgården vid forssån man ser brädeshögarna som små fyrkanter.

Nu viker vi av till höger fortfarande från Byberg räknat och går över bron mot bruket man ser den långa brukspipan och även den kasern som senare flyttades.

Sedan är vi framme vid Elim kapellet och Distriktssköterskan Skoglund.

Enligt 1960 – års bilkalender hade Distriktsköterska Ingeborg Skoglund Box 28 Näsviken en Mercedes 190, Årsmodell 57 X 42513 registrerad på sig det var ovanligt med en kvinna som stod registrerad som bilägare.

 

 

Har en liten historia om denna distriktssköterska, där hon verkligen fick visa hur duktig hon var. Det hände när jag var hos min mormor i Hudiksvall, jag lekte med några kuddar som min mormor hade på soffan, det ville sig inte bättreän att hon hade en synål fastsatt på en av kuddarna och den fick jag in i mitt knä, jag kände det inte ens utan fortsatte att leka, vi gick sedan upp på Köpmansberget och jag fick ruskigt ont i mitt knä, ingen visste då att det fanns en nål där.

Vi åkte hem till Näsviken och jag blev efter några dagar bara sämre i knät så vi for in till Hudik och doktor Cederlund, bara för att få det konstaterat att det är nog ingen fara. Det fortsätter dock att göra ont och min mor ringer distriktssköterskan Skoglund som kommer hem till oss och med ett förstoringsglas tittar hon på mitt svullna knät, hon ser ett litet hål på knät och konstaterar, du har nog fått in något i ditt knä Arne, förmodligen en nål. Efter transport till lasarettet i Hudik, röntgas mitt knä och visst där fanns en synål som efter någon timmes väntan opererades ut.

Ingeborg Skoglunds man Emil var elektriker och hade en liten elaffär mitt emot brukskasernerna, nu Rosenborg.

 

SÅ ÄR VI FRAMME I NÄSVIKEN.

 

Här möter oss en skylt från förr i tiden som Bonny Sjöblom med detta montage visar oss platsen som den en gång stod på.

Härligt!

Förr var konsum i bakgrunden, nu de tämligen nybyggda lägenheterna.

Tack Bonny för att vi får använda bilden.

 

DET 8-KANTIGA KAFÈT I NÄSVIKEN. 

 

Ett mindre sådant låg intill kanalbron det var anlagt av en järnvägare, Olof Fors som också drev Kafèt en tid, överlät den sedan till andra.

Min mor Maja Lindström kom från Hudiksvall Kronobodgatan 10 till Näsviken.
Affärskvinna. Köpte Kafét i Näsviken, ett 8 kantigt fristående hus, kallat Kafé åttkanten, det har stått uppe i Norrbo efter att det lades ner i Näsviken i början på 1940-talet. Hon köpte det på 1930-talet

Detta har jag fått mig berättat och det står på baksidan av Kafé kortet, "mitt Kafé 1938."

 

Förmodligen överlåter hon det på Selma Pettersson, har jag också fått mig berättat, omkring 1940 då hon ska föda barn i september det året, guldklimpen Arne.

 

På bilden ser vi det åttkantiga Kafét vid ån (där fontänen är idag) och där kasernerna var, man skymtar dem i bakgrunden (nu Rosenborg) och Konsum Näsviken låg rakt över vägen.

 

Ägarinnan Maja Lindström står mot dörren här på kortet med hyckle på huvudet och framför står Margret Bengtsson. det är Arthur Bengtsson som sitter på serveringsdisken.

Kafét hette "Åttkanten" och stod uppströms kanalbron i Näsviken.

 

 

 

 

 

På bilderna nedan en vy från kafèt - med utomhusservering på sommaren - Näsvikens ån i bakgrunden. Mamma Maja i mitten på bänken där tre sitter och fikar, till vänster om Maja mot ån sitter Selma Pettersson den senare ägarinnan till caféet, vilka de övriga är känner jag inte till, men det kan vara en Johan Fors dotter på andra sidan bordet mot ån.

                                                      

 

Senare sålde hon Spirella, Algots Kläder och sybehör åkte runt i byarna som en knalle och tog upp order. När huset i Övernäs blev klart 1947 sålde hon sybehör i källarvåningen. Jobbade i Linspinneriet Sörforsa, hon var förspinnerska. Jobbade som biträde i vården. Var kommunpolitiker. Barnavårdsnämnds ledamot där hon var inspektris. Ordförande i Näsvikens soc.dem. kvinnoklubb.
Glad och trevlig. Hobby: Läsning, korsord, resor.

Gifter sig 1940-06-01 med Martin Lindström

 

Går vi över vägen kommer vi till konsum min första arbetsplats. På detta kort av konsum, som Göran Rask vänligen lånat ut, ser vi den tillbyggda snabbköpsdelen till höger på huset.

 

Brandstegen mot fönstret använde jag inte, fick komma in ändå för här bodde Ingrid när hon arbetade på konsum.

 

Det är förmodligen kring midsommartid för entren är dekorerad med björkar.

 

 

KLICKA i bilden så finns en liten story om konsum förr i tiden.

 

KLICKA PÅ KONSUM LOGGAN  så kan du se vad en normal handling kostade för Ca: 60 år sedan 1954 närmare bestämt.

 

 

 

Följer vi sedan ån mot Prices, och Halvorsens så har vi på vänster sida Näsvikens andelstvättstuga som senare Sören Fagerström ägde, i källarvåningen hade Näsvikens IK en lokal på 1950-talet, där Hasse, jag och Källs Olle startade upp med bordtennis.

 

 

Innan vi gick över bron och kom till Cafét hade vi till höger från Bybergshållet räknat Näsvikens station och denna underbara bild kommer från ett foto, med gamla Dellen i förgrunden.

 

Medan vi tittar på bilden en liten historia från mina konsumdagar detta hände ungefär 1956-58.

 

 

KULOS IDÉ!

Konsums kött och chark från K- F charkfabrik i Söderhamn kom må-on-fredag med godståg till Näsvikens Station, tunga lådor som skulle lastas på stationskärran och dras till affären oftast tiotalet lådor med nötstek, oxbringa, fläsklägg, korv, mm.

Kulo och jag är på väg till stationen visslande på "sjasmelodin", det är fredag och säkert mycket kött och chark lådor som ska dras hem. Det är vår i luften och snart helgledigt så vi är på bra humör ändå.

Trälådorna som varorna ligger i har medar och det har dom alltid haft, men ingen har någonsin tidigare kommit på samma idé som Kulo just då kom på, som gjort för att bogsera, säger han. Sagt och gjort.

Kulo tvärvänder tillbaka till konsum igen hämtar sin MC Röda pilen och massor med rep, när han kommer tillbaka binder vi ihop alla tolv kött och chark lådor till ett långt släptåg.

 

Nu ska idén testas.

Jag hoppar upp på motorcykelns bakdel med repet till kött och chark tåget knutet runt midjan Kulo startar cykeln och det går verkligen som tåget lådorna glider lätt på snön och Kulos idé verkar bli succé.

Men!

En skarp högerkurva där vi svänger in på kanalbron gör att de sista 6-lådorna glider över mot vänster sida, slår i broräcket och tippar i ån, lådorna slås sönder och nötstek, oxbringa, lägg, korv och mycket annan mat blir fiskmat i stället för söndagsmiddag, korvstroganoff, fläsklägg eller oxbringa med rotmos.

Vi försöker plocka upp så mycket som det bara går från sjöbotten men det är strömt i Tamms Kanal så korv och köttbitarna glider iväg med strömmarna. Längre ner mot slussen - Sveriges nordligaste, byggd mellan 1855-1860 för transport av malm och järn till masugnarna i Moviken och sen vidare till smedjorna i Strömbacka, från Strömbacka transporterades sedan det färdiga järnet tillbaka till kusten - Vid slussmynningen ser vi Lång Sigge stå och "vårfiska" några gäddor.

 

Molokna beger vi oss till konsum med vår decimerade last det blir nog dåligt med söndagsmiddagarna i Näsviken denna kommande söndag.

Storfiskare "Lång Sigges" hustru Signe blev mäkta förvånad när hon skulle rensa Sigges hemförda storgädda fiskad i Näsvikens Ån. Prinskorv, prinskorv, skriker hon, det är fullt med prinskorv i gäddans mage.

Kulo´s idé med kött och charktåg slutade med fiasko.

Sensmoral.

Kulo var en döderman, när chefen fick reda på, hur det kunde gå, med ett kött och charktåg, som kom från Söderhamn

 

 

VI FORTSÄTTER GENOM NÄSVIKEN OCH TITTAR PÅ NÅGRA KORT TILL.

 

På det första vykortet här bredvid ser man vid den stora täckten mot Ingan "Kring Mannes" Magnus Krings hus och uthus, han flyttade till Näsviken från Norrbo 1927 vet inte om han byggde huset själv eller om han köpte det, han bodde här med hustru Anna Ingegerd och två söner Johan Arne och Per Ingvar Eleard.

 

Senare ägt av min syster Ingegerd med man Holger Olsson, de sålde för något år sedan huset och flyttade till Hudiksvall.

 

 

 

På den stora täckten kom "Pularbo" att byggas upp eller Ingalid som det oficiellt kallas. I gården framför Kringen bodde Einar och Anna Hedman med sonen Björn.

Man ser också på denna bild grusgropen med reningsverket, som senare Maffe Halvarsson byggde livsmedelsbutik på.

Konsum tog över senare och efter det var det Tempo idag heter butiken Näsvikens Livs. Ali, Emad Shahab bedriver i dag handel med livsmedel, tobak, tidningar, konfektyr, spel och lotter, han har postservice och annan verksamhet.

Gamla konsum skymtar i nedre bildkant. Man ser också till vänster att kasernen vid korsvägen är under uppbyggnad.

 

Jämför det övre vykortet med detta kort, så ser du Ingalid "Pularbo" som byggts upp på täkten vid Kring Manne och man ser att det nu är byggt i grusgropen, Maffe Halvarssons affär.

 

Gamla skolan är borta ersatt av en ny och vi ser att pensionärshuset är uppfört. På bilden ser vi det magasin som fabriken hade vid järnvägen, som vi tidigare sett och i dag är Dakapo.

 

I nederkant på detta kort ser vi Åslunds bageri där Erik Gustaf Åslund var bagare, Erik kom från Hälsingtuna var född 1901 ett år före min far inflyttad 1932 till Forsa hade bageri i Böle gifte sig med Ingeborg Linnea Rundkvist dotter till Ångbåtsmaskinist Karl Johan Rundkvist Iggesund de fick barnen Mary-Linnea f 1932 och Erik Harry Lennart f 1935.

 

Mary gifter sig med Kurt Gösta Fjällberg och de får dotter Marianne Linnea f 1953 och Lena f 1964 hennes dotter Lena tog kontakt med mig via mail och talade om att Mary hennes moder nu bor i Bagare Åslunds hus med Sven Thage Hilmersson i Båtlänningen 5 där bageriet låg.

Sven Hilmersson var duktig fotbollsspelare i NIK.

 

Bredvid Åslunds ser vi Märta och Karl (Calle Macko) Malmqvist och kasernerna på kullen som Tore och Ingegerd Olsson sedan köpte. , där fanns också ett skomakeri "byskomakare" Per-Erik "Focken" som senare flyttar i närheten av det så kallade konsumhuset.

Långt upp i bilden ser vi Folkets Hus.

APROPÅ FOLKETS HUS KLICKA HÄR SÅ FÅR DU LITE FAKTA.

 

NÄSTA KORT HAMRE-SÅGBÄCKEN.

 

Vägen till höger nertill i bild kommer från

Näsviken och delar sig vid Söderlunds verkstad, den högra vägen går till Forsbergs Foto, och mot Hög, Rolfsta och Hudik. Vägen rakt fram går till Dalen och Norrbo.

Ingan går väl inte att ta miste på.

Efter Norrbovägen lite till vänster låg Sågbäckens fotbollsplan, den lutade neråt så om man stod på norrbovägssidan såg man knappt högerbacken i motståndarlaget.

 

Här byggdes senare radhus.

 

Affärsidkare och hantverkare fanns i Hamre och Sågbäcken. Konsum Hamre vid skolan och senare i Emil Lindströms fastighet i Sågbäcken, mitt emot Ragnar Forsbergs foto och presentaffär, där fanns också ett bageri Larsson´s och en skomakare av Tysk härkomst i Sågbäcken, i nuvarande Löfstrands fastighet.

Det fanns också en skomakare Ture Sedendal i Hamre.

 

 

Söderlunds smidesverkstad låg alldeles i kurvan vid sjön Ingan.

 Vi ser på bilden verkstaden och snett bakom ser man Betel Kapellet, här läste jag för prästen Ture Enge när jag skulle konfirmeras.

Vi ser också Algot Isidor Frisks hus med fru Berta Maria Karolina född Hådell 1907, dottern Anne Louise sällskapade jag med en tid, hon hade då barn en parvel som hette Mikael.

Anne Louise var suverän på att laga fläskkotlett, sommartid hängde hon ut kotletterna i solen någtra timmar för att möra på dem, godare kotletter går inte att få.

 

Lite längre mot Hamre ser vi Alvar och Olga Löfstrand de hade sonen Bengt, där var jag också med barnvakten åt Bengt, hon hette Gun-Britt Eriksson.

 

O Södergrens smides och reparationsverkstad låg nedanför Löfstrands.

 

Högst upp på kortet ser man Sågbäckens fotbollsplan.

 

En närbild på planen ser vi här på sidan.

 

 

KLICKA PÅ FOTBOLLSPLANEN så ser du fyra näsvikens killar som tränar här på planen. Det är från vänster Arne Sjöblom, jag, Nils Olof "Nisken" Tillander och Herbert Hagström. Stronga killar!

 

 

Om vi sedan fortsätter efter Hamrevägen kommer vi fram till Emil och Tilda Lindström. Här hyrde konsum Näsviken nedre delan av huset och hade där en filial, här jobbade jag först med "Kejen" Jonsson och senare var jag butikschef i denna butik.

 

Nästan mitt emot Konsum låg Viran och Ragnar Forsbergs affär och fotofirma, jag köpte min första kamera av Ragnar en Woigtländer som jag tog på avbetalning.

Går vi sedan upp för backen kommer vi till Ragnars mor som hade en diversehandel där, sedan har vi Silverkasernerna och längre ner i backen mot skolan fanns Hamre konsum där jag också jobbade med "Kejen".

MER OM KONSUM HAMRE HITTAR DU HÄR KLICKA

 

 

SEDAN FORTSÄTTER VI TILL ROLFSTA-INGRIDS FÖDELSEBY. INGRID BERÄTTAR.

Enligt folkräkningen 1890 var min farfar Nils Johan Bengtsson extra banvakt i Ljusdal på en adress "Wälje" och Välje ligger vid Hennan längs stambanan ca: 2-3 mil norr om Ljusdal, och detta stämmer bra med det vi redan vet om familjen.

 

Nils Johan Bengtsson kommer från Hallaslätt i Urshult till Järvsö 1881 och till Ljusdal 1883 som rallare.

Namnet Bengtsson kommer från Nils Johans far Bengt Gertonsson Gustavsson från Urshult, faderns förnamn Bengt och ändelsen son bildar så namnet Bengtsson.

Nils Johan blir sedan banvakt i Välje i Hennan och gifter sig med Margta Byqvist f 1861-02-01 i Bäcken nr 10 Järvsö 1881.

De får nio barn 6 söner och 3 döttrar, en av sönerna var min far Arthur Bengtsson.

De flyttar sedan till Rolfsta i Näsviken, för att senare flytta till Ljusdal igen, de återkommer 1917 till Rolfsta.

 

Detta är en väldigt typisk beskrivning på hur folk från t.ex. Blekinge, Småland och Värmland tog anställning som rallare norröver, träffade en flicka från bygden och antingen tog henne med sig därifrån eller själv blev kvar på orten, lämnade järnvägen för ett helt annat yrke eller stannade kvar framförallt som banvakt.

 

Här på kortet som är taget 1931- 02-01 på Margtas 70-års dag.

 

Farfar Nils Johan han med skägget och bredvid honom sitter farmor Margta och övrig släkt som är samlade i Rolfstatorpet, som de köpt och blir sedan kvar i Rolfsta.

 

Margta bryter lårbenshalsen 1934 och blir sängliggande i sju års tid till sin död 1941.

Dotter Jenny vårdar henne i hemmet hela denna långa konvalisenttiden. När bouppteckningen görs 1941 erhåller Jenny etthundra riksdaler för att hon under denna tid vårdat henne.
Nils Johan dör 1936 och Margta 1941.
Sonen Konrad bor också i torpet till Margtas död 1941 då han flyttar till granngården Uhlins och bor där på loftet tills han genom sjukdom går bort 1945.

 

Läs mer om INGRIDS FARFAR NILS JOHAN BENGTSON och INGRIDS FARMOR MARGTA BYQVIST BENGTSSON

Länk finns längre ner på hemsidan. 

 

På denna bild tagen från Bengtssonska Topet i  Rolfsta ser man banvaktsstugan rakt fram i  bilden vid den stora träddungens högra sida. Lägg också märke till de små sädeskärvarna i förgrunden.

Långt upp i backen ser vi löjntantsbostället till höger och till vänster var det fester i parken, så kallad Rolfsta parken med tivoli dans och tombola.

 

KLICKA I BILDEN så kommer du till banvaktstugan 155 i Rolfsta.


 

 

NÄSVIKENSVANDRING FRÅN ÖVERNÄS-KONSUMHUSET TILL CENTRUM.

Vi börjar i mitten av bilden vid Konsumhuset som byggdes ca: 1950 som personallägenheter,  här bodde Einar och Daisy Swahn med barnen Berit och Eva.

 

Även Vera Eriksson sekreterare på konsum, och mina föräldrar bodde här på 1990-talet.  

 

Roland Danielsson bodde ett par år i det sk Konsumhuset i Övernäs 1957-59, flyttade sedan till nybyggd villa i  "Pularbo" (Ingalid).

 

Till vänster om huset bodde om jag inte kommer ihåg alldeles fel byggnadssnickare Per Flodin med fru Ellen och två barn, Kerstin och Bengt-Olof. Familjen emigrerade till Amerika vid 1940-talets slut eller alldeles i början på 1950. Denne Flodin hjälpte min far att bygga sitt hus som ligger lite mer neråt Näsviken.

 

 

 

Längre ner mot skogen syns lite av Algot "Fjäggen" Nilssons hus han var taxi och lastbilsägare, han hade en Volvo lastbil X 2172 , registrerad på Algot Nilsson, Näsviken, han bodde där med hustru Elin och sonen Ivar.

Algot Nilsson som hade en stor och kraftig lastbil anlitades ofta att köra Hamre BK till deras matcher och ta med så många åskådare som fick plats, på flaket. Algot fick visst tjugo spänn för körningen. På 1950-talet då jag sparkade fotboll i Näsviken användes samma teknik med lastbil, då var det Alvar Löfstrand som hade lastbil och körde oss. Det var lite bättre då för NIK byggde ett "hus" som kunde lyftas på lastbilens flak och skruvades fast med en bult.

De hade till och med byggt några bänkar efter sidorna i "huset" så man kunde sitta.

Säkerheten njaa...

 

Man ser också Herman Östlings hus, huset med flaggstången i nederkant på bilden, Hermans hustru hette Gunborg och de hade två barn Görel Lill-Inger och Bengt Uno. Sven Åslunds hus ser man också där texten på kortet är, han arbetade som butikschef i konsum Näsviken, hustru hette Svea och dottern Kajsa. Kajsa arbetar nu åt Forsa-Kyrka.

 

Vi ser också Gustav Lidströms hus här bodde han med fru Sigrid född Carlsson 1902, Gustav kommer från Skara är född 1893 och Sigrid från Tideved de hade fyra barn Inga Hilma Marianne född 1926, Bengt Gustav Sigfrid född 1928, Sten Gustav Örjan född 1937 och Håkan som jag gick i skolan med född 1940 var hos Lidströms många gånger och lekte med Håkan, de hade byggt upp en boxningsrink i trädgården och där gick det hett till många gånger.

Gustav var liten och när han körde bil syntes han knappt när han kikade genom ratten.

 

Bredvid Lidströms byggde senare Tore Olsson tillsammans med Ingegerd (frissan) villa. De köpte senare kasernerna på kullen vid Åslunds bageri. Tore dog tragiskt i en olycka på Forssån. Bonny Sjöblom är ganska säker på att det inte hände på Forsså utan i kasern som han höll på att renovera. Mycket sannolikt.

 

Där Algot "Fjäggen" Nilsson bodde har nu byggts villor hela vägen efter Dellen fram till Anton Sjöstens hus.

På denna bild ser man Konsumhuset till höger och till vänster Flodins hus, senare bodde där Lärarinnan Herta Andersson med make Reinhold Andersson som hade jordbruk i Hamre. I gården bakom Konsumhuset bodde Skomakare Per-Erik "Focken" som flyttade hit från att vara granne med Åslunds Bagarn. Gården längst till vänster uppe på backen är Per Olsson "Orsas" född 1870 hemmansägare och skomakare bor med fru Emma Carolina född Dalén 1876 kommer från Värmland, de hade barnen skomakare Per Ragnar Olsson född 1902 han erhöll Kunglig Majestäds tillstånd att utvandra och kom till Canada 1928-08-31 för att sedan återvända till Sverige 1933-11-17. Vad han gjorde i Canada vet vi inget om. De hade också barnen Gösta Wilhelm handelsbiträde i Byberg född 1910. Läs mer om Gösta i Bernt Sjöströms berättelse från Byberg de hade också sonen Bror Arne född 1914

Här byggdes det senare pensionärslägenheter och 1969 flyttar de första hyresgästerna in i de 22 nya lägenheterna i Övernäs.

 

 

 

 

Hos Per Orsas bodde Ingrids föräldrar en tid innan

de fick barn.

 

Så här gemytligt kunde de ha en fredagskväll. Detta kan vara en kväll vid jultid för på väggen sitter en snygg skylt med Vikings Skokräm och det är en tomtebild på den. Den trebenta kopparkaffepannan är påsatt och de har klätt sig helgfin. Den trebenta järngrytan ligger upp och ner i spisen kanske är den uppfräschad med Viking Skokräm.

 

Apropå Per Orsas så fick jag en gång på slutet av 1950-talet ett recept på jullikör av Per Orsas Ragnar som var god.

1/4 renat brännvin blandas med en 1/4 brun cacaoextrakt sedan slår man på ett par sockerdricka och man har en lagomt stark, ca: 10-12%, och god likör som man kan smutta många glas av utan att väsnas allt för mycket, femtio år senare gör vi fortfarande denna likör till jul

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så fortsätter vi mot centrum och ser då lite mer av skomakarns hus. Till vänster på vägen från konsumhuset ser vi Klas-Edvin och Adela Källmans, de hade ett barn en flicka Kerstin Anita, hon gifte sig i Forsa Kyrka samma dag som Ingrid och jag gifte oss 10/9 1966. Adela var mejeribiträde.

 

Sedan kommer Gun Elfströms, grönsåpatillverkare efter dem Gregor och Julia Iversens hus, snett bakom Iversens syns Danielssons.

Anders Gottfrid Danielsson född 1904 arbetade åt Iggesunds Bruk, han var gift med Margareta (Maja) Danielsson född Bergström 1911 hon kom från Stene, Järvsö.

De fick 6 barn Rut Kerstin 1942, Ingrid Birgitta 1943, Karin Linnea 1945 Anna Margareta 1946, Olof (Olle) Daniel 1949, Lars (Lasse) Anders 1952, Lasse var en bra fotbollsspelare i NIK.

Här hade också Gustav Djerf sitt första bageri.

 

 

 

På höger sida efter vägen går det en väg upp till Selma och Gustav Fagerströms villa.

Enligt 1960 – års bilkalender hade Folkskollärare Selma Fagerström Näsviken en Volvo 53 X 26605  registrerad på sig det var ovanligt med en kvinna som stod registrerad som bilägare.

 

Man ser ett litet hus där i skogsdungen, här tjänade min kompis Hasse och jag 1948-50 pengar då vi gick runt på Näsviken och knackade dörr för att samla in tidningar som vi sålde på Forssån och fick pengar för dessa omsatte vi sedan i godis, tidningar och bio. När vi kom till denna farbrors hus, han var lite underlig tyckte vi barn och vi var lite rädd för honom, men när vi försiktigt knackade på och frågade om han hade några tidningar att ge oss så blev han väldigt glad och visade oss in i rummet. Där hade han travat tidningar från golv till tak i fina ihopknutna buntar det var tre-lager med tidningar vid rumsväggen från golvet och upp under taket.

Detta blev en hel förmögenhet för oss 8-10 år gamla parvlar.

 

I nästa hus bodde Anselm Ragnar Ström född 1900 med fru Alfild Kristina född Olsson 1900, de hade barnen Göte Ragnar född 1924 och Ola Ingemar född 1927.

Därefter Selma och Olof Albert Petterssons hus född 1888-12-11 han dör 1962-05-24. Albert var tidigare gift med  Brita Kristina Jonsson från Ljusdal, född 1890-02-02 hon dör vid 42-års ålder 1932-02-19, med Brita Kristina får Albert 2 egna barn, Brita Kristina hade dottern Tora Margareta sedan tidigare, Tora Margareta gifter sig med Carl-Rune Svahn, kiosk och herrekiperingsägare, de får sonen Karl Håkan född 1945-01-28, sedan hade hon sonen Sigurd Gotthard också före giftet med Albert, Sigurd Gotthard gifter sig med Anna Strid, Hålsjö, Norrbo det är hon som senare kommer att driva barnhemmet Anneberg, de får sonen Lars Olov "Lasse" född 1941-04-06, se mer om Anneberg längre ner på sidan. Sedan har hon sonen Olof Ragnar också före giftet med Albert. Olof Ragnar gifter sig med Anna. Deras gemensamma dottern Hildur Ottilia gifter sig med kommunalkamreren i Iggesund Sven Erik Ekström, Ester Petterssons son, därefter fick de sonen Sven Ingvar som bara blev 9-år.

Med Selma hade Albert inga barn.

 

Petterssons hus ägs idag av Håkan Blank med barnen Emma, Hanna, Elin och Johan.

 

Svänger man ner vid "Le" (efter Petterssons) som vi kallade den lilla backen och ner efter Strandvägen nu kallad Dellenstrand så ser man mina föräldrars hus Maja och Martin Lindström och här syns också Gustav Fagerströms villa bättre.

 

Gårdarna längre ner efter denna väg syns på nästa vykort från Näsviken, det kommer längre ner på sidan.

Går vi så upp mot "Le" igen och fortsätter till vänster ser vi det lilla huset där "Maffe" Halvarsson hade sin köttbod, en filial till butiken i Byberg, i denna köttbod blev det senare bageri. Vi ser också Djerfs Café och hans lilla bakstuga.

 

 

 

 

Så är vi då framme vid korsvägen, till vänster kommer man mot Bågbron vi kallade den Vågbron, rakt fram till Forssån, kasernerna och konsum. Till höger vid Rune Swahns kommer man uppför backen mot jordbrukskassan och Folkets Hus.

 

På detta kort syns Dellen breda ut sig i all sin glans vi ser Näsharet, man ser att det går ut en stenkista en liten bit upp mot höger, viken till vänster är vad vi kallade "kaffegruset" och på berget ovanför var det på 1920-30 talet en dansbana och säkert många goa danser.

 

Gårdarna vi ser längre upp är Klockarsvedja, här var det barnkoloni när jag var barn och kompisen Hasse och jag samlade ihop ett gäng Näsvikare varje sommar för att möta "Klockarsvedarna" i en fotbollsmatch. Man ser även Djupdalsviken.

Dellen utmynnar sedan i ån, man ser här alldeles där ån börjar till vänster, Näsvikens gamla Station, sedan rinner ån ner mot fabriken.

Här flottades timmer till fabriken för att elda och göra pappersmassa av.

 

 

 

På lilla bilden ser man Båg-Vågbron och hoppar vi upp på den och följer den mot vänster ser vi på höger sida "Källs" Märta, Olle, Einar, Ingrid, Birgitta, Barbro, Lennart och Eva är de yngre Källarna. Bricken Käll bodde här, hon dog i en ålder av 96 år.

 

På denna sida skymtar också fd. pensionatet där Droskägare H Andersson Näsviken verkade och hade sin taxirörelse, han hade en Plymouth 58 X 11140 registrerad på sig enligt 1960 – års bilkalender.  

 

Det var Anders Nordströms företag som tidigare var handelsbod, gästgiveri och skjutsstation. Nordström ägde då pensionatet och det intilliggande huset som senare kallades "Källs". Konsum "Union" hade senare sin butik här också.

Vårt hus är byggt 1875 av Anders Nordström och Anna Andersdotter ifrån Ystergårn ( Norbergs i Veda) Årtalet står skrivet på en sten i husgrunden, detta talade Annelie Hedenfeldt via ett mail om för mig.

Det är hon och maken Per-Olof Hedenfeldt som är ägare till Pensionatet i dag.

 

Tidigare var också "Brita på natet" gästgivare där. Det var här jag sålde läskedrycksflaskor som jag hittat på Folkets Hus efter danserna på lördagskvällen för 10 öre stycket, pengar som jag åkte till Hudiksvall för och såg på matiné filmer med Hasse. När jag i tonåren skulle ut och fröjda till Ragvaldsnäs, Bricka, Hybopaviljongen eller "bara" Folkets Hus hemma, träffades vi här på "natet" och beställde in varmt nära heta pilsner som vi drack, det skulle ge en snabb och behaglig berusning sades det. Ja vars!

 

Apropå Bricka fick jag detta mail från en Brickatös, som jag träffat genom internet och frågade lite om Bricka. "Men va roligt! Visst finns Bricka Folkets hus kvar fast det i dag kallas Bricka Bygdegård.

Jag bor strax intill i Bricka by. Nuförtiden är det bara dans i Folkets Hus när någon hyrt lokalen för födelsedagsfest eller dyligt, men vi har Bingo där varje söndag, knallemarknader, dragspelskurser, studiecirklar och syjuntor.

Ska se om jag kan hitta ett kort, spar din adress".

 

På vänster sida hade vi Blanks Bilverkstad, de hade också bensinstation samt försäljning av tillbehör.

Det var Ingvar och Sigvard Blank som öppnade bensinstationen i Näsviken 1947 och året efter öppnade de bilverkstaden.

År 1985 kom Lars-Göran Blank att äga den och han driver fortfarande  bilverkstaden om än i mindre skala. Han håller som regel öppet Må-To, berättade Håkan Blank.

 

Så här säger Håkan Blank om bilden: "Notera firmabilen, en Morris pickup 1950 som skymtar till höger om 2-taktspumpen.
Då självklart, nu ett minne blott, att kunna tanka på hemmaplan."

Foton Håkan Blank

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                     

                                                                                                                                     

Enligt 1960 – års bilkalender hade Blanks två bilar registrerade.

X 13227 Consul 54 Bröderna Blanks bilverkstad Fack 40 Näsviken
X 17327 Vw 51 Bröderna Blanks bilverkstad Böle Näsviken.

 

Tack för dina bidrag till Näsvikensvandringen, Håkan.                                                                                                             

 

Fortsätter  vi en bit till mot Delsbo så kommer vi till Djupdal.

 

 

TÅGOLYCKAN I DJUPDAL 1924

Orsaken till tågurspårningen i Djupdal 1924 var att sliprarna på en lång sträcka var dåliga. Det var ett stort godståg med många vagnar och ett lok som var inblandad i olyckan, förutom lokföraren, eldaren, en tågmästare och bromsare som befann sig i några av de sista vagnarna var det inga andra med på tåget.

Det var en last med bräder kan man utläsa av korten.

När tåget passerat Djupdals banvaktarstuga spårade loket ur i en kurva, loket välte nedför banvallen och vagnarna åkte in i varandra.

Ingen skadades i olyckan.

Det kom många nyfikna från Näsviken och Hudik till olycksplatsen.

Ragnar Forsberg var där och tog kort som han gjorde post care av så de kunde skickas vidare i landet och kanske till någon emigrant i Minnesota.

 KLICKA I BILDEN så ser du några kort tillline2_4.gif

 

Du som är intresserad av tåg och tågens historia gå in på Rolf Stens hemsida en intressant och välgjord hemsida: KLICKA!

Ännu en bra sida Dellenbanans vänners : KLICKA!

 

 

Vi vänder sedan vi gått upp över järnvägsbron och backen till Anneberg där Anna och Sigurd Pettersson hade barnpensionat, jag var mycket där uppe och lekte med hennes son Lasse.

 

Ulf Adielsson, moderaternas ledare, med bastkjolen, ska ha varit på detta barnpensionat i sin ungdoms dagar.

 

Kortet på Anneberg har Lars Arne Sundberg bidragit med, tack Lars Arne, nu ägare av Anneberg

 

 

 

Vi fick ett mail från Christina Green: "Hej! Vid surfning på Näsvikens barnpensionat hamnade jag på din hemsida. För mig var träffen intressant eftersom jag själv var på barnpensionatet några veckor en sommar i slutet av 1940-talet. Jag har mycket vaga minnen av den vistelsen, bl.a. saft på utflykt i plastglas och en kvinna som sjöng för oss barn om Trollmor och hennes ungar.

Jag blev nyfiken och undrar om byggnader fortfarande finns kvar och om det finns uppgifter om när och hur länge jag var där.

Jag vore tacksam för tips om vart jag skulle kunna vända mig för att ta reda på det.

Med vänlig hälsning

Christina Green"

 

Om vi fortsätter vår vandring mot Böle stöter på Martin Janzons efter Bölevägen, senare Hamrens som även hade varubuss.

I Böle fanns slaktare John Pettersson före detta Elfströms som naturligtvis även han hade varubuss.

Här fanns också Böle Såg o Kvarn.

 

 

När vi går över Bågbron igen syns på vänster sida direkt efter bron Hjalmar och Ester Petterssons hus. Hjalmar Petterssons far och hans tre bröder var slaktare, även Hjalmar var slaktare och hade en charkuteriaffär i Hudik Ester Pettersson hette Elfström som ogift och fadern hette Magnus Elfström handlare i Övernäs. Esters barn i ett tidigare äktenskap med Karl Ivar Ekström, bokhållare i Avesta, var Sven Ekström i Iggesund, politiker och kommunalkamrer.

Huset ägs nu av Alf Wikman.

 

 

På nästa bild ser vi gården som Gustav Anders Djerf från Hudiksvall född 1911 och Sigrid Margareta född Eriksson 1910 från Delsbo, de hade en dotter Astrid.

De köpte huset på 1950-talet och gjorde café där. Djerfs Café ägs idag av Göran Rask och Susanne Fors.

Det vi ser i framkanten av bilden är Nordiska Cementvaruaktiebolaget, Näsviken.

 

Vi fortsätter efter vägen rakt fram till korsvägen där Rune Svahn köpte hus jag vet inte riktigt när han kom till Näsviken. Han var i vart fall fabriksarbetare före det han började med affärerna. Han hade en herrekiperingsaffär där han även sålde presentartiklar och leksaker i samma hus han bodde, utanför affären fanns en godisautomat och en Nils Adamssons automat med kondomer.

På kortet nedan ser vi Rune Svahns hus.

 

På slänten ner mot dellen, där ischockeybanan är, hade han kiosk.

Den kiosk som senare skulle ägas och drivas av Ivar Rådström med fru.

Ivar 1925 var ett barn av åtta, bland andra Åke 1925 känd fotbollsälskare i Näsvken. Ivar var lagledare för NIK på 1950-60 talet.

 

HOCKEY RINKEN

 

En trevlig bild från en fin februaridag 1981, här pågår aktiviteter på ishockeybanan.

 

Man ser Rune Svahns fastighet i bakgrunden, sedemera köpte Droskägare Åke Jonsons den och byggde till en mack och kiosk på höger sida av huset. Kan ha varit 1958.

 

Ingegerd Olsson öppnade damfrisering i huset ca. 1960 och senare flyttade posten in här.

 

 

Man ser också en flik av Djärfs Café till vänster, den syns bättre på bilden längre ner på sidan och bakom Svahns ser vi Danielssons hus.

 

 

Ishockeyrinken i Näsviken Foto Håkan Blank

Ett stort tack till Håkan Blank för bidrag med de härliga korten.

 

 

Näsvikens I. K bildades 1950.

N. I. K är en klubb som fostrat många av Näsvikens ungdomar, själv spelade jag fotboll och ishockey för klubben.

När ishockeyn började sitt intåg i Sverige på allvar (bandy var och är Hälsinglands stora vintersport) var N. I. K inte sen att anamma ishockeyn som en ny rolig sport.

Beslut om att bygga ishockeyrink togs snabbt, Lübeck, Rasken, Tjärnpojken, Käcken, Lill Erik, Hasse, Jag, m. fl, m.fl. entusiaster tog på sig att åka till skogen, hugga träd som Lübeck skänkte till klubben.

 

Det blev många Söndagsförmiddagar i skogen, för att få så många träd fällda så det skulle räcka till ishockeysargen. Forsså Bruk ställde upp med sitt sågverk, som vi fick låna för att kapa och såga bräder till vår sarg.

Forsså Bruk ställde också upp med en lokal där vi fick vara och snickra sargen.

Många förmiddagar blev det, snickra, måla, bygga ihop sargen, göra de svåra sarghörnen, men till slut var allt klart.

Kommunen lovade oss en plats vid Dellen där vi kunde bygga upp VÅR ishockeyrink att få ha rinken så nära Dellen var en klar favör, det går nämligen åt mycket vatten för att få is.

 

 

Pump, aggregat, slang, köptes in av klubben och sargen sattes upp.

Vi spolade banan och allt började äntligen se bra ut.

Käcken hade sett att det i fabriken fanns färg som han skulle ta med, blå och röd, helt perfekt att måla linjer och tekningscirklar med.

Käcken kommer med färgen vi sätter i gång att måla, blå tekningscirklar och linjer på isen. När vi är klara så ska det spolas på ett lager med is, så det inte blir kärvt på de målade ställena, när man åker skridskor. Döm om vår fasa när vi ser hela isen bli BLÅ, BLÅ som himlen en fin sommardag.

-Vad har hänt!

En snabb koll av målarfärgen visar att den färg Käcken tagit med sig är annelinfärg, när vi spolade isen flöt annelinfärgen ut, därför den himmelskt blå isen. Ny färg införskaffas, köpt hos en färghandlare, men himmelskisen måste först tina bort, innan det går att måla igen, bara att vänta på dagsmeja.

Käcken som inte ger sig så lätt, tycker att motgång, föder framgång. Vi gräver hål till belysningsstolparna medan vi väntar på varmt väder och islossning, säger han, då har vi något att göra så länge. Det går inte lång stund med grävningen förrän Käck utropar.

-Idé!

-Varför gräva när det finns Dynamit.

Sagt och gjort Dynamit anskaffas.

Käcken laddar.

Nu får vi stolphål snabbt och bra, hinner han säga, innan det SMÄLLER, för SMÄLLER gör det.

Hål vare här! Hörs Käcken rop när dynamitröken lagt sig, inte vilket fjuttigt hål som helst, utan stort som bara fan.

Flera veckor tog det, att skotta igen stolphålen i stället för att gräva stolphål. Käcks idéer var inte bra, kunde man lätt konstatera.

Det blev till slut både stolphål och stolpar med belysning, målade ishockey linjer, tekningscirklar och röda linjer.

 

På bilden till höger ser vi den färdiga ishockeybanan. Foto Håkan Rask.

( I dag parkeringsplats för äldreboendet i Rosenborg.)

 

Till vänster Djärvs Café

KLICKA I BILDEN kommer du till en nostalgisk berättelse om cafeet.

 

Till sist kom vi igång med ishockeymatcher, en gång när vi skulle till Färila för att spela, glömdes våra damasker hemma, damasker var som en lång strumpa med ben som räckte nästan upp till hakan, åtminstone på oss småväxta spelare, utanpå damaskerna hade vi korta ishockeybyxor med kork inlagt, så de värsta puckarna inte skulle kännas allt för mycket.

Som tur var så var det mycket kallt den här kvällen så alla hade långkalsonger på sig, det blev till att spela med långkalsingarna på sig i stället för damasker, några svarta isoleringsbands remsor som revärer, gjorde susen.

Några tjejer vid sargen, som vi spanat in, hördes lite chockat säga, dom spelar visst i långkalsonger.

Skämmas!


Vi åkte hem mycket snabbt från den matchen och kommer nog aldrig mer att glömma våra damasker.

Tjejerna fick vara för denna gång.

En annan gång glömde Staffan att ta med sin målvaktsklubba, ingen fanns att låna, han lånade då en piassavakvast av vaktmästaren och genomförde matchen med den som målvaktsklubba.

Allt med domarens goda omdöme och medgivande.

 

Tyvärr var inte denna isvirituos Örjan Lindgren med på matchen, synd eller...

Foto Håkan Rask.

 

I bakgrunden syns kasernen, där bodde då jag var grabb och spelade hockey, Arne Rask allt i allo på ischockeybanan, Göte Öhman, Göte var bra målvakt i NIK han bodde med med fru "Tuttan" född Schmidh, här bodde också Brent, Ragnar Pettersson med fru.

Tyvärr finns många av dessa inte mer.

 

APROPÅ SCHMIDT SÅ ÅKTE JAG MED PER UNO "PELLE" TILL MALLORCA 1961 KLICKA

 

 

 

 

 

På planen där Nordiska Cementvaruaktiebolaget och sedan ihockeybanan är det nu parkering.

Längre upp i backen ser vi på detta kort det vita huset, längst upp till höger, där föräldrarna till Arthur Andersson bodde, Arthur och Annie var min kompis Hasses föräldrar. Jordbrukskassan kom dit på 1950-60 talet, nu har Björn Lundén sin verksamhet där.

Arthur hade en Chevrolet X 1311 registrerad på fabriksarbetare Artur Andersson Näsviken

 

 

 

 

Vad var det vi såg på den tidigare bilden som såg ut att vara en slalombacke vid Hjalmar och Ester Petterssons hus, det ska vi kolla på nu.

 

Vi får gå tillbaka till korsvägen och gå mot konsumhuset igen tar av till vänster efter köttboden och kommer ner efter Strandvägen där på höger sida byggde Karl-Erik Anton Sjöstens 1902-1970 hus det längst till vänster, han var gift med Anna Julia Hed född 1901 och de fick två barn Karin Ingegärd och Sven Ingvar.

 

Cykelreparatören, fabriksarbetare Anton Berglund med fru Anna Charlotta (Wikberg) byggde sitt hus på sidan om, huset ägs nu av Anton och Annas dottersdotter Kristina.

Anton Berglunds hade cykelverkstad i Övernäs

 

 

Dotterssonen Lars Englund bor i Nacka, tillsammans höll vi på med ett projekt om ett mord i Strömbacka som ägde rum 1867 och där en Erik Wiberg (Wikberg) är inblandat, mördare eller offer för dåtidens rättegångar, eller ting, som det då kallades, det var frågan som skulle försöka lösas.

 

Vi tyckte att storyn skulle kunna bli en liten bok. Bonden Hans Andersson född 1816 i Hassela blev brutalt mördad den 7/10 1867 av Kolaren, bruksarbetaren, torparen, Erik Wiberg född 1831-06-24 Norrgrimma, Bergsjö i närheten av Strömbacka, han var Anna Charlotta Berglunds farfar.

Hans Anderssons kropp hittades skild från huvudet i skogen nära Strömbacka och Erik Wiberg blev anklagad och straffad för mordet på Hans Andersson, Fagernäs.

Wiberg dömdes till döden 21/12 1867, men domen ändrades till lifstidsarbete i Warbergs fästning. Wiberg förflyttades 1880 till Karlskrona centralfängelse där han avtjänade sitt straff men han benådades av Hans Kungliga Majestät 15/7 1893.

Efter avtjänat straff återvända han hem till sin hustru i Bergsjö, Wiberg dog 20/12 1903 av Lunginflammation

Detta projekt är dock nedlagt av olika omständigheter.

 

Man ser också Gustav och Selma Fagerströms hus högst uppe på kullen.

Nu ägt av Anders Fagerstöm och Maria Frank med deras två döttrar.

Selma Fagerström var min skollärarinna när jag började i 2:a klassen i Forsså Skola 1948.
En flottarbåt (ångare) och två flottarekor ligger i förgrunden, om man tänker sig en bit till åt höger på kortet så byggde eldaren på fabriken, han som körde filmerna i biografen och var "frisör" Carl Olsson och hustru Märta (min fars syster) sitt hus. De hade barnen Kerstin och Stig.

 

Nedan ser vi Carls hus och till höger ovanför skymtar mitt föräldrahem. Vi ser också på denna bild Bernhard och Klara Fagerströms hus, de hade flickorna Birgitta och Ingrid. Det är Ingrids dotter som idag äger huset.

 

Från stranden på Olssons hus gick det ut en brygga, ett par meter på sidan av den bryggan brukade Hasse och jag fiska, en gång plurrade jag i det kalla, djupa dellenvattenet och jag kunde inte simma. Hasse blev både chockad och rädd så han sprang hem, för att berätta för sin mor att jag plurrat. Det tog nog omkring tio minuter innan någon hjälp kom, under tiden kämpade jag på för att nå bryggan, sjönk till botten, kom upp, sjönk igen, kom upp, till slut orkade jag inte mer.

 

Som i en virvel drogs jag neråt, virveln blev större och större tills jag nådde fram till en port av pärlemor, där hörde jag någon ropa, vakna Arne, vakna Arne, känner samtidigt att någon slår mig på kinden, Per slåss väl inte, hinner jag tänka eller drömma, innan jag slår upp mina ljusblå, det är sjuksyster Ingeborg Skoglund som står där över mig, slår mig på kinderna och ropar, vakna, vakna Arne.

Jag hade i sista sekunden blivit uppdragen.

Per får vänta vid sin port några årtionden till innan det är dags för besök.

Paul Olsson, verkmästare i Forsså bruk räddade mig upp, sedan Birgitta Fagerström sett det hela och slagit larm.

 

 

På denna bild taget från Carls 50-års fest ser man hela "klanen" Olsson. Vårat hus i bakgrunden.

Sittande längst ner till höger Otto Olsson ovanför honom Stig och bredvid Stig står Kerstin, Carl och Märtas barn. Carl står bredvid Kerstin och andra från höger högst upp Kerstins man Reidar.

 

Längst ner sitter jag och på högra flajern min syster Ingegärd som av någon anledning hamnade i Olssonsklanen.

 

Vi gör en avstickare till Riksväg 312 från Näsviken mot Byberg igen, här har vi på höger sida räknat från Näsviken vägen upp till Ofärne.

Här svänger vi av vi tar till vänster över ån så kommer vi till Åvallen, här spelat jag många fotbollsmatcher.

Fotboll på 1950-60 talet var livsfarligt, fotbollen hade ett ytterhölje av läder sedan en gummiboll som man stoppade in i lädret som sedan knöts igen med ett lädersnöre, när bollen åkt i ån några gånger så var den dösur och tung, tänk er att nicka en läderboll som vägde många kilo, hade man otur och fick snörningen mitt i skallen så fan ... Säkert hade man hjärnskakning många gånger om.

 

Fotbollsskorna fick vi fattiga låna av klubben, klumpiga skor med stora dubbar som man spikade fast, benskydden var ett måste på den här tiden de var också stora och klumpiga.

 

På kullen vid Åvallen bodde Roland och Majlis Olsson.

 

 

 

 

INGRIDS UNGDOMLIGA YRA!

 

Fotbollsplanens parkering vid Åvallen.

Kavaj med slag och byxor med svängda ben.

Vilka bilar!

Man ser på bilarna att man blivit till åren kommen, bilarna har idag ett nostalgiskt värde.

Men jag då, säger Ingrid!

                         

 

 

NATURLIGTVIS VAR FORSÅ BRUK DEN STORA INDUSTRIN OCH LIVSNERVEN OCH DOMINERANDE I NÄSVIKENS HISTORIA UNDER LÅNG TID

Tillgången på vattenkraft gjorde att Näsviken blev en industriort. Forsså Bruk var i 115 år (1868-1983) Näsvikens stora industri, där arbetade 200-300 personer, när bruket hade sin storhetstid. Företagets grundades av Edvard Rasch 1868. Ett nytt pappersbruk byggdes efter företagsombildningen 1911 då under ledning av Paul Birch Burchart. Man hade en produktion på 10 000 ton per år. Efter nya ägare (1974 PLM och 1982 Munksjö) avvecklades fabriken 1983 och ca: 200 anställda fick sluta.

 

Intiriör från Forsså Bruk från vänster halvliggande lutande sig mot pappersrullar, Arthur Bengtsson, Rolfsta.

 

Men vilka är de andra?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mannen till vänster heter Anton Berglund. Han slutade sedemera på Forssån och öppnade cykelförsäljning hemma i källaren i sitt hus på nuvarande Dellenstranden 8.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista kortet av intiriör från Forsså Bruk, provtagning på massan kanske.

Men vilka är det på bilden?

 

Du som vet vad det är för personer på bilderna maila k.arne.lindstrom@tele2.se och tala om eller skriv i gästboken, gärna var i fabriken korten är tagna.

 

Tacksam på synpunkter och hjälp att rätta till eventuella fel om ovanstående vandring i Näsviken, vilka bor i husen nu, har vi rätt i våra ganska slitna hjärnor och minnen.

 

Vandringen kommer att kompletteras med Byberg sett från riksväg 312, Dalen, Mälarhöjden, Tunet och eventuellt mer om bygden allt eftersom det dyker upp nya storyn.

Kan du bidra med berättelser och bilder, hör av dig.

 

Tillbaka till toppen av sidan.