SEMESTER 1961
Semesterresan går till Mallorca populärt resmål på sextiotalet.
Pelle Smith hade lockat mig att åka med, vi åkte en månad innan jag skulle infinna mig på A4 för en repmånad.
Flaying Enterprise hette det fyrmotoriga plan vi åkte med.
När vi åkt halva resan stannar den ena motorn, så vi får nödlanda i Madrid, vi satt mitt i planet, så vi såg motorerna, en läskig känsla att se hur det ryker ur motorn, men allt gick väl.
Framme i Mallorca åker vi till Sirrocko hotell installerar oss, provar balkongen och drinkarna som det så fint heter utomlands, det var nästan lika gott som att grogga, men bara nästan.
Ute på saitsing, tjurfäktning, grottbesök, grisfest och danshak.
På en av dansrestaurangerna bjuder jag upp en tjej från Frankrike, hon sitter ensam med en gammal knotig dam säkert nittio år, kan det vara hennes styvmor månne.
De sitter vid ett bord nära utgången, jag tycker att hon ser ensam och övergiven ut, hon är fin som en prinsessa, det var kanske därför jag bjöd upp henne.
Konversationen var väl inte så hävlig mellan oss, jag med knackig skolengelska som jag läst bara en termin, hon med nästan bara Franska ord i bagaget men vi försöker med gester och pekande göra oss förstådda med varandra.
Det lyckas väl så där.
Jag dansar på svenskt maner två bitar och gör mig beredd att föra tjejen tillbaka till sitt bord, men se det gick inte, hon höll fast vid min arm och ville tydligen dansa mer.
Vi dansade kanske en sju åtta bitar till hade för länge sedan tappat räkningen då en servitris med silverbricka stoppar oss i dansen och till tjejen lämnar en liten handskriven lapp, hon läser den sakta, tittar mig djupt in i ögonen och ger mig en kyss på kinden sedan lämnar hon mig snopet mitt på dansgolvet och springer iväg.
Jag ser att hon springer till den gamla damen vid det bord hon satt vid när jag bjöd upp henne. Den gamla damen verkar upprörd och drar mer eller mindre med sig "min" tjej och försvinner i kvällsmörkret.
Det är nästan som i en saga och jag tror att jag reste mig upp för att se om hon tappat sin sko.
Pelle som hela tiden hade ett halvt öga på mig medan jag dansade bara skrattar när han ser min uppgivna min och säger till sist ungefär som han hört mina tankar. Arne, hon har inte tappat någon glassko.
Vi skrattar båda två och vinkar på servitrisen för att få betala.
Pelle frågar servitrisen som vi känner sedan tidigare besök på restaurangen, han talar hygglig svenska, hans tjej kommer nämligen från Sverige.
-Vad hände med den Franska tjejen egentligen.
-Hon bara stack i väg med den gamla damen.
-Jo! Säger servitrisen, de Franska tjejerna är ganska hårt hållna så de får inte gå ut ensamma på dans det var hennes mormor som var med henne. Hon tyckte nog att hennes barnbarn dansat väl länge med sin kavaljer trots att tjejerna i Frankrike själv väljer hur länge de vill dansa med någon.
På bilden ser vi Pelle längst fram till vänster och två par från Öland som vi brukade spela kort med på hotellet.
Tiden går fort när man har kul, det blir snart dags för hemfärd till Sverige igen.
